Virtualisering

Den här veckan har varit full av information om virtualisering.

Vi har gått igenom och testat några vanliga hypervisors (programvara som används för att skapa virtuella miljöer, tänk att du skapar en dator inuti din nuvarande dator).

VirtualBox – Detta är en hypervisor som jag har använt lite tidigare. Jag tycker att den är väldigt smidig och användarvänlig. Min upplevelse har också varit att den inte är särskilt “krävande” för datorn — men det kanske bara är något jag inbillat mig. Jag tror ändå att detta är den hypervisor som de flesta börjar med.

VMware – Inget fan av denna hypervisor. Jag har förstått att den används flitigt på arbetsplatser där man arbetar mycket med virtualisering, så jag kommer nog få lära mig att gilla den med tiden. Men hittills har jag upplevt den som långsam och inte lika smidig.

Hyper-V – Detta är Microsofts egna hypervisor, som du får tillgång till om du har pro versionen av Windows. Den har blivit en personlig favorit. Det är lätt att komma igång med den, och den känns inte onödigt komplicerad.

I just denna kurs har det handlat mycket om effektivitet. Istället för att ha flera servrar som kanske bara utför en enda uppgift, kan man i stället ha några få kraftfulla servrar där man sätter upp flera virtuella datorer. Detta leder i sin tur till att man kan spara in på el, kylning och underhåll, vilket är en vinst både för plånboken och för miljön.

Det gör också att vi kan maximera hårdvaruresurserna på en server. Tänk om Stockholms tunnelbana bara skulle tillåta tio passagerare per vagn, det hade inte varit särskilt effektivt. Samma princip gäller här: vi vill använda våra resurser så effektivt som möjligt.

Genom att ha flera virtuella miljöer som hostar olika tjänster skapas också en ökad säkerhet. Om en virtuell maskin går ner påverkar det (förhoppningsvis) inte de andra. Om jag till exempel har en webbserver i en VM och en FTP-server i en annan VM, påverkar de inte varandra om någon av dem slutar fungera.

Men tänk om båda servrarna kördes direkt på den fysiska servern och FTP-servern slutade fungera då hade man kanske behövt starta om hela maskinen, vilket i sin tur hade gjort att även webbservern gått offline under tiden.

Vi fick också testa på lite virtualisering i molnet genom Azure. Ganska häftigt, och jag förstår verkligen varför molnet har blivit så stort. Men jag hade nog ändå föredragit att ha min data on-premise.

Det ska bli spännande att se vad som i framtiden blir det mest självklara valet eller om det ens kommer finnas ett självklart val.

Jag har fått en hel del positiv feedback på bloggen, vilket gör mig galet motiverad! Stort tack till er alla!